Ett 30 min långt skrikmaraton har avslutats i huset, och då menar jag inte gnällgråt utan hysteriskt tappa andan och spräcka fönstrena gråt. Stackars stackars liten. Trots att hon sovit ganska ok under dagen måste hon ha drabbats av övertrötthet av för mycket stimulans när vi försökte hålla henne uppe till 17,30 i alla fall. Lillfia, det är inte ofta hon blir så ledsen. Efter att ha gått igenom samtliga "trick" som brukar fungera somnade hon tillslut i sitt nest ned napp i munnen och mitt sovlinne över ögonen. Men utan kvällsmat i magen. För trött för att äta. Vi får försöka hitta väl valda stunder under kvällen för att få i henne lite mer mat.